Feliz dia a todos mis amigos

So, since last time, I have written all my exams. I have sad goodbye to Buenos Aires, explored Rio and landed in Sweden, short version. Little longer version;

When I meet people I like, well, actually, I like the most of them I meet. As Lide Najs says; "love everybody, but trust a few", and thats how I roll. Anyway, I have meet some really special persons in Buenos Aires, that impressed me and taught me things about life. Leaving Buenos Aires was hard, knowing that I would not see the most of them in a long time.

Any way, I enjoyed my last week. I got to see the effect football could have on uniting people. There was lots of joy, big parties, and more persons at the Obelisk than I think lives in Stockholm. That was an experience!

After my last exam, I wished for an asado and grillmaster Gabriel came by and the rest of us brought red wine. Perfect Argentinian night. I went to the museem ESMA, about the time of dictatorship in Argentina, and the Malvia Islands museeum.. 

After packing and fixing, my last night, me, Nicco and Paul had a big fiesta in our flat. Celebrating with friends the good and bad times we had, (mostly good, lots of laughter and our lovely view, but when Im out singing on the balcony my flatmates might think it´s not that great to live with me.. or the small animals that lived in our kithcen). Lots of love and see you soon!

I had a few days of before I was going back to Sweden, so I thought it would be nice to visit Rio. Though, without Sara, but anyway a place I always liked to explore. So, I booked a hotel in Vidigal. A really nice place with a lovely view as well, my German friend, Stefan, came to join me and we watched the final of the world cup at the beach of Copacabana. And as one of the only representative for Argentina I did my best to sing and cheer. (I got my 2 minutes of fame in Brazil as well, a brazilian newspaper took a lots of fotos of me as an Argentinian fan.. I might just change career, sounds much fancier than working as an engineer.. ) Argentina got a second place, but there was not more than a handful of Germans that wanted to celebrate. I mingled around with Stefan and he greeted his land's men. I had my argentinian tshirt and got my first experiance of football hate. A short brazilian lady, with a hight just over my waste and old enough to experienced the first worldcup live in Uruguay. The lady was walking with slow steps and came up to me, told me more swear words than I ever heard in the same sentence (and I been living in Argentina; so that's quite a lot). Why all this hate over a game. Im mixed about the political issues, hiding the favelas, excluding insted of including etc. But a game or nationality should not bring hate. But, of course there was a lot of love and joy as well in the city.

Foto from random site.

Well, the day after I hang out in a beach with the Stefan close to Sheraton where the German team stayed. I took a swim and Stefan took a chance to congratulate the part of the team that was there. 

So, some days of football and some days of exploring beach, Pão de Açúcar, the peak in Vidigal. Thought I must say, I was really tired on my trip, had a lot of feelings, emotions and thought´s from leaving Buenos Aires I guess. And the typical "after-exam-tiredness". I therefore did not really explore the nightlife that I heard such nice things about. I was going out once in Vidigal, that I barely can count as a night out in Rio, though I had really nice company, some Argentinian huligans, and yes, we spoke in castellano. I can do that now, it is cool! But, one night Stefan took me out and we tried the nightlife in Lapa. Last day I meet our friend Patrick for a swim and some Brazilian food before taking my long flight back to Sweden. With a conection in Ethiopia, but could not find any Injera, as I tried, for old times sake. 

Pão de Açúcar with Stefan

Pão de Açúcar with Jesus

Top of the mountain in Vidigal

 Vidigal

The veiw from the hostel

Vidigal

Back in Sweden, my parents greeted me at the airport and we spend a day together in Stockholm before they had to head home to Kassjö (it is one of the metropolis in Sweden, you should know it!). Meet Alfred for the first time over a brunch, enjoying the summer, 25 degrees and sun. Loong nights, picnics, friends and family. Now I´m out. Tomorrow is my first day at work. Traveling and exploring was not beneficial for my economy, but for my soul.  

Stockholm

Amor, besos y abrazos a ustedes!

The final countdown - English edition

So, now with less than one week left in Buenos Aires and more than a week of things to do, and my last exam. How will this end? My conclusion is that I have to come back.

I have had my last big presentation in school. I was a bit nervous, but I did it! Also, I got a lovely group to do my project with, that helped me a lot. They have been really nice and I hope they have had some fun as well. This is a part of our conversation; what-to-wear-during-the-presentation where my dictionary did not really make sense. (and jajaja is hahaha, in Castellano) 

Now, the last 2 months, I have got quite nice routines here. I have found a really nice job  as a volunteer in a kinder garden in a suburb called Villa 31. I have realised that work with children is something I find really important  and enjoy a lot. I have had such a great time, I have been celebrating birthdays, watching theater plays, got a fabric-bracelet that I wear all the time now, and lots of hugs and kisses. With this, my immune system has been working on a higher gear, and I cannot say it always been that successful.. But with all the joy, it is worth it! (and when you have a friend as Linnea that comes with kukeliku medicine aka ice-cream)

(Photos from Detras de Todo. Their webpage; http://www.detrasdetodo.org/index.asp?Seccion=home).

I have also started to dance Bachata, I don´t know why I haven´t taken any dance classes before, it is really fun. But quite hard for a Swedish girl that does not have the rhythm in her blood nor used to dancing that close to people, and especially not strangers. I don´t know if this with personal space is a Swedish thing or just my family, because my family haven´t raised me with lots of hugs, with love but not closeness (hey, I´m not like them, I like hugs, just saying..).  Well, in my last class yesterday I kind of started to figure it out, and I have decided to continue when I get back to Sweden.

Moreover, as Argentina is in the quarter final, I have had the opportunity to rest from my hard days of studying and watch some soccer once in a while. It is really buena onda, good atmosphere and I really hope to see Argentina in the final when I’m in Rio (well, I’m just a student so I will not give you any updates from the stadium). The sensation when Argentina scored against swiza: https://www.youtube.com/watch?v=902l8fCWfu4

Or from my balcony, with a diseponted english comentator, he did not cheer for Argentina. 

Yesterday I was convinced by Paul and Stefan to join them at the game Germany-Brazil, Stefan got some things to eat and I couldn't resist. But I said that I would only cheer for Germany if they played better.. And, they did. Stefan brought a germany flag and Paul a Germany shirt. We and about 8 others were cheering for Germany in a park where they show all the games. And, with the success of Germany, we were interviewed by 3 different Argentinian television companies and took lots of photos with the German flag. My 3 minutes of fame is while being a fake-german.. Now, a bit more studies and then it is time for the next quarter final, VAMOS ARGENTINA!

Vamos, vamos Argentina,vamos, vamos a ganar,
que esta barra quilombera,
no te deja, no te deja de alentar

Don´t ask what I´m doing in the photo. But it was all love yeasterday!

As it is now Swedish summer and the summer in Sweden is quite short, the best party of the year is when we celebrate the beginning of summer. So, me, Victor and Linnea had a Swedish “Midsommar fest” here in Buenos Aires. We made wreaths, sang songs and had a great time. Another tradition of this party is that before going to bed one should pick 7 different flowers, put under your pillow. When you done that you go to sleep and, the saying is, that you dream about the person you are going to marry.

This and other traditions we tried to explain to our friends. Something’s went well and other things got lost in translation, my friend now thinks we have a 9 day long celebration..

The wine here is amazing, ass the meet, and I will for shore miss it! But I have also been out drinking some beers with my friends that I meet just when I arrived. They made shore that I manage to see something else that just my neighborhood, Palermo. Great times.

Well Palermo is really nice, it has cafés, bars, nightclubs, a chill atmosphere and I really enjoy this part of town. Touristic, but nice. I also enjoy that there are a lot of happenings and street art. 

Street art; Mart in Palermo

Linnea, in Sarkis, a nice arabic restaurante. I´m happy that I found a friend here that is as into food as I am.

There was a 10 km running contest a few days ago, that me and some friends decided to do. It was fun, and for me, good to have something to look forward to when I´m running.

Fanny, me, Victor and Julien after 10 km in "Circuito de estaciones"

Lot of people ask me what I will do when I´m coming home and if I miss Sweden. Well, I miss my sisters, the rest of my family and friends. And also, I will enjoy walking indoors without shoes, I will eat my favorite candy, Geléhallon. I will have summer, so I will enjoy that.

If I´m able to go home, because yesterday I realized that my flight had been canceled. I thought Boludo, and called the airline. They said, “Your connection fight to Sao Paulo have been canceled, does that bother you?” Eh, well, it did. But I now have a flight to Sweden as it seems.     

Sweden, this is what I miss; Geléhallon in the first photo, in the second, me and my sisters.

Sara och Messi på besök i Buenos Aires & äntligen så har jag ett studentvisum.

Jag kan nu berätta att jag tagit sista steget i visumansökan och fått visumet godkänt. Dock inte kunnat hämta ut det än, då utlämning av visum sker med väldigt begränsade öppettider. Alla byråkratiska processer är svåra att styra över här. Ibland så tar saker bara väldigt lång tid. Då är det bara att ta fram det sydamerikanska lugnet och tänka; kan jag göra något eller måste jag nu acceptera situationen? 

Så, sist var det lite lugna dagar i Colombia, välbehövliga kan jag saga. Min hjärna går på högvarv, alltid. Dessutom blir man lite begränsad i sina tankegångar (det ar möjligt!) när man pluggar på ett nytt språk. Jag lämnade min miniräknare hemma på min förra parcial, delprov, vem gör det, Sara! Sista tiden så har jag pluggat väldigt mycket, den här bilden av en chill utbytestermin som jag tänkt speglar inte riktigt verkligheten. Men detta tänker jag inte gå in på mer i detalj här, mer än att bjuda på en plugg& Mate bild. Jag tänkte berätta om det jag har hunnit med utöver.

I alla fall, ni där hemma utan att ha något större nöje av det; nu börjar dra ihop sig mot VM-tider! Under de senaste veckorna så har flera lag samlats här i Argentina för att träna ihop sig, och andra flugits in för att det ska spelas vänskapsmatcher. Jag tog tillfället i akt och gick med lite goa vänner på höjdarmatchen Argentina - Trinidad och Tobago. Hej, hej Messi! 

Vamos, Vamos Argentina!

Sedan hade jag turen att få besök av Sara, som pluggat på Portugisiska i Rio (Heja henne!), här på besök. Klart att vi diskuterade upplevelserna av språk (hänvisar till Saras blogg, då hon i denna fångade upplevelsen väldigt bra. I korta drag, som att vara 5 år igen, fast ha pressen att klara av universitetsstudier), stora städer och annan kultur. Förutom dricka vin och kanna igen oss i varandras berättelser, njöt vi av skönt höstväder, parkhäng, goda biffar och var lite kulturella. Jag har fantastiska vänner här, men det är något speciellt att umgås med någon som känner en väldigt väl. Sara är ju en av dem som har upplevt mig i alla möjliga situationer och känslor. Och vi har väldigt kul tillsammans, vissa människor har bara en bra inverkan på ens liv helt enkelt. Här kommer ett litet kollage!

Kött och vin, Argentina helt enkelt!

Bomba del tiempo, en trumshow som jag blev helt hänförd av!

Marknad i Mataderos

Sedan har jag också umgåtts med Melina. Pratat om livet och njutit av en skön höst, parkhäng, middagar och smidigt framtidsplaner. 

Kattmys!

En svenskmiddag har jag också bjudit på, med semlor som efterrätt.

Hur går det för mig här egentligen kanske ni undrar? Jo, bra skulle jag säga. Har dock sagt mycket fel, skämts, skrattat och bara velat kura ihop mig i sängen och vakna upp hemma i Sverige. Men älskar känslan av att känna hur jag blir bättre och säkrare med språket. Sedan hjälper det ju att Argentinare har en förmåga att prata med hela kroppen, vilket gör att man förstår mycket mer. Lite återkoppling såhär mot slutet. Jag har kommit fram till att det hade varit bra att kunna lite mer spanska innan jag åkte. Jag tänkte; Hur svårt kan det vara? Och nu vet jag svaret. 

Sedan har jag även funderat mycket när jag bott här, lärt känna mig själv lite bättre och känner att jag utvecklats. Jag har släppt lite på mitt kontrollbehov och det är skönt, jag förstår inte alltid vad som händer och det är svårt att förutsäga saker här ibland. Jag har lärt mig att ta det, bara låta vinden ta mig dit och hantera situationen. Även om jag är stressad över skolan, så har jag även blivit bättre på att släppa stressen.

Sa lite politik... Lite vardag...

Stora delar av Sydamerika är i förändring, det är strejker och protester lite titt som tätt, ibland går inte tunnelbanan eller bussarna och då får man acceptera situationen och stanna hemma och planera om sina dagar. Här finns heller inga busstabeller, bara en frekvens av avgångar så ibland kommer bussen direkt och ibland får man vänta. Det är bra för själen ibland att inte kunna påverka varje sekund av sitt liv och ta saker som det kommer. Folk har strechar och mediterar och pratar om sina kanslor oppet, vilket jag tror ar bra for sjalen. Jag tycker om att alla kroppar kan ha tajta klader, det ar vackert.

Sedan har Argentina ett lite marklig valuta, tar jag ut i bankomat sa far jag mycket samre vaxelkurs an om jag vaxlar till "Dollar Blue", inte svarta marknaden, utan blaa. Sa oroa er inte! På Florida, shoppingstråket i microcentro står folk lite har och var och ropar "cambio, cambio" sa kan man få gå ner i en kallare och växla sina medtagna dollar/euros/nästan-vilken-annan-valuta-som-helst efter som peson har lågt värde och hög inflation. 

Sedan finns det mycket bra också. Jag älskar att det finns parker, att jag kan gå och dansa tango/bachata och äta middag på restaurang lääänge, sitta där och diskutera livet. Jag tycker om mina roommates, igår när jag kom hem och inte sett dem på länge så insåg jag hur tomt det kommer bli utan dem när jag flyttar, har fått nya vänner. Jag tycker om att det ar mer närkontakt har, det är mysigt att halsa på folk med en liten puss, man får en annan kontakt direkt.

Jaha, nu är det dock dags att återvända till plugget så jag klarar mitt prov nästa vecka.
Kram

Laura the donkey

Så var det tid för tentaplugg, med ett kort avbrott i Mar del Plata som bjöd på surfning och en fantastisk asado! 

Tentaplugg på spanska var lite lätt ångest, allt tar såndan tid för mig. Aldrig lagt ner så mycket tid för att åstadkomma så lite. Dock så gillar jag ju det, utmaningen att leva i Bs As. Och jag gillar staden, människorna jag träffat, känner mig hemma här nu!

Victor och Damien i Mar del Plata

#TypisktArgentina: Asado, här med Kock Gabriel

Men efter allt slit så förtjänade jag en semester.. Så jag satte mig på ett plan mot Colombia för att möta upp Sara och Malin! Vilken lyx att få träffa dem igen. De landade några timmar innan och när jag väl kom fram till Bogotá och bara ville kramas och prata var de lite trötta av resan, men vi har tagit igen det många gånger om. Resan kan sammanfattas av mycket känslor och skratt.

Jag, Malin och Sara utanför Malins barnhem. 

Jag ska försöka återge vad vi varit med om men tror inte det helt kommer gå. Förutom semester så var syftet med resan att hälsa på Malin och Saras barnhem där de för ca 26 år sedan blev adopterade. Malins är i Bogotá och Saras i Medellin. För mig var det enormt att få följa med på detta. Vi blev väl mottagna på båda barnhemmen och de var glada över besök. Det var mycket frågor som frågades, kramar som gavs och tårar som rann. Av glädje, av sorg och massa andra känslor som inte går att beskriva. Jag har många tankar som snurrar i huvudet och jag tror att denna upplevelsen har förändrat mitt liv. Jag är inte kapabel att skriva allt jag kände och kan inte skriva så mycket mer utan att vilja skriva en roman om det. Men jag återger med lite bilder.

Bebisgos på barnhemmet.

Det är lättare att berätta vad vi konkret gjort så här kommer lite guldkorn av vår resa; I Bogotá åkte vi Cable Cars, sjukt stor stad, åkte kollektivtrafik,  vilket var en upplevelse men missade det omtalade Guld-Museet pga. av våldsamma strejker i centrum. Vi åkte istället och åt på La Bifferia, vilket var väldigt gott! Vi mötte även upp Saras vän och gick ut på Stureplan i Bogotá, skön musik och mycket dans! 

I Medellin bodde vi på Pitt Stop hostel och träffade ett helt gäng med nya vänner från hela världen. Vi har lärt oss lite Colombianska lekar, sengångare på engelska oxh annat viktigt. I Medellin åkte vi Metrocable, för att kika ut över staden. Vi mötes av stora kontraster, rikedom, fattigdom, lycka, musik och trevliga människor. 

MetroCable i Medellin

Många jag har träffat har beskrivit Colombianer som roliga och väldigt hjälpsamma, vilket vi fått erfara flera gånger om. Ett exempel som är väldigt litet men jag jag aldrig tidigare varit med om var då jag stod och väntade på Sara med två bananskal i handen utan att hitta en närliggande soptunna så kommer en man och tar dessa ur handen och säger; jag slänger dem åt dig. Så liten gest som säger så mycket om människorna här. Vi hade i picknick i den fina Botaniska trädgården och njöt av staden.

Efter två storstäder gav vi oss norrut mot Caribiska kusten, fick med oss en Holländare på köpet och gav oss ut i Tyrona nationalpark.

Där vi sov två nätter i hamock, gick på vandringar i 38 graders värme, låg på stranden (skuggan med solskydd 50) och brände oss. Sjukt stark sol här! Vi såg apor, ödlor, leguaner, argentinare och vackra vyer.

Tayrona national park, jag, Sara och Malin.

Strandhäng, och vattenlek, med Sara, Malin och Paul. 

Efter detta begav vi oss till Taganga, en supermysig by i en vik.

Här har vi badat, ätit skaldjur och druckit fruktjuicer i mängder, blivit bajsade och snorade på av diverse djur. Varit och dykt, lyssnat på massa bra musik. Köpt en helkroppsdräkt och hatt åt mig så jag kan vistas ute under dagarna jag med. 

 Min helkroppsdräckt, får dyk instruktioner av vår dykledare.

Vi träffade Gleb, vår vän från Medellin och vi hade en båtutflykt i en liten plastkajak i solnedgången han och jag. Mycket trevligt faktiskt även fast jag kapsejsade hela båten. Jag, Sara och Malin har även kört 1000 frågor vilket har resulterat i att vi fått höra galna historier.

Lunchpaus med Malin, Gleb och Sara

Nu sitter vi på balkongen med en flaska vin, skön bris och njuter. En del av mitt hjärta stannar här i Colombia. Nu ska jag ta tillvara på detta ögonblick med dessa två skönheter. 

Puss och kram på er alla!